Uppgivenhet

Varför väljer enskilda individer att engagera sig politiskt, varför väljer vissa att engagera sig i specifika sakfrågor och varför väljer vissa att inte bry sig? I en demokrati finns det plats för alla människor oavsett om man engagerar sig eller ej. Vart fjärde år har vi val och de personerna som bildar majoritet får sedan fyra år på sig att visa vad de går för. Här har de politikerna ett val, de kan lysna på medborgarna under tiden eller så kan de helt sonika köra på och hoppas att det går bra även i kommande val. Igår fick jag känslan att många av fullmäktiges medlemmar i Ulricehamn valde att inte lyssna på medborgarna, iaf inte på de personer som är emot höga hus centralt i Ulricehamn. Jag är bekymmrad över bristen på hänsyn och bristen på lyhördhet.

Hur kommer det sig då att vissa väljer att kämpa på i motvind. Trots att man vet att beslutet inte kommer att ändras, trots att man vet att man talar för döva öron och trots att man vet att allt redan är förutbestämt? Jag har tyvärr inget svar. Fick ett mejl från en kommuninvånare igår där han frågade om det var lönt att han kom till fullmäktige eller om det redan var kört. Vad ska man svara? Ska jag säga att vi har en chans att påverka eller ska jag vara ärlig och säga att det är kört. Varför ska han kasta bort 3 timmar på att lyssna på ett antal argument som fullständigt negligeras. Det var tur att han inte kom.

Jag anser att det är min plikt som politiker att stå för de ideal och tankar som mitt parti har. Jag är konservativ, mörkblå fast med en ljus krage. Jag är inte emot förändring, snarare tvärtom. Det jag är emot är att man på ett så drastiskt sätt vill förändra våra tidigare tagna beslut. Bygg gärna på tvingen 9 och 10 men bygg med måtta. Min magkänsla säger att det här förslaget är fel, ska jag då inte föja den känslan när allt i mig formligen skriker nej!

Ett annat stort orosmoment är att det verkar finnas krafter som vill stoppa demokratiberedningens arbete. Tydligen är man rädd att förlora makt och inflytande. Jag som kämpar för ökat inflytande, bättre informationsflöde och en ökad medborgardialog blir väldig rädd. All förändring behöver inte ske på en gång men att lägga i backen vore väldigt dumt. Precis som när det gäller Tvingen måste inte allt ske omedelbart, det är därför vi i demokratiberedningen inte går hela vägen utan skyndar långsamt. Det gäller ju trots allt att så många som möjligt är med på tåget. Jag undrar vad som krävs för att fler ska köpa biljett nu...

Snart dags för lite semster med sambon. Känner att det ska bli skönt med lite miljöombyte. Shopping, se på höghus och äta mat som inte finns på Storgatan. Om allt skulle finnas på Storgatan skulle man ju inte behöva åka någonstans.

Dagens låt